Diagnosen språkstörning fick min lilla groda (mellankillen) straxt innan han skulle fylla 3 år, helt plötsligt öppnades en helt ny värld för oss. Allt började med att grodan hade en hel del öroninflammationer som liten vilket ledde till att han blev sen i sitt spåk (trodde vi), hans öronläkare bestämde att det skulle sättas in rör i öronen och dom fick han på sofiahemmet här han var lite över 2 år. Men språket blev aldrig bättre, han pratade fortfarande sitt "påhittade" spårk som praktiskt taget bara jag förstod. Det var så otroligt jobbigt att se min lilla groda kämpa för att göra sig förstådd, många gånger slutade det i raseriutbrott i ren förtvivlan för att vi helt enkelt inte förstod honom och vad han sa.

Jag vände mig till BVC och pratade om problemet och hon föreslog att vi skulle skicka en remiss till en logoped, ja ni kan ju tänka er vilka väntetider man har att göra med där, det är inte ens roligt. När jag sen igen pratade med våran bvc sköterska så hade hon blivit rekommenderad en logoped som hade eget på gärdet. Jag behövde inte ens fundera utan jag sa bara skicka, inom 1 månad efter att vi skickat iväg remissen så fick vi komma på första besöket. Då var grodan nästan 3 år och vi hade precis fått virvelvinden.

En av enligt mig världens bästa logopeder gjorde en bedömning på grodan och sa att han har en språkstörning med olika inslag. Vi kom överens om att vi skulle testa någon månad för att se hur det gick att sitta och jobba med honom för som hon sa så var han väldigt liten, barnen brukar vara något äldre när dom börjar gå hos logoped. Men dom fann varandra direkt och från det så gick vi där 1 gång i veckan. Efter ett tag tog hon upp att hon ansåg att grodan behövde mera hjälp och mer på heltid, hon föreslog att vi skulle söka till förskolan Bamse, en spårkförskola i stockholm som jobbar på heltid med barnen. Tyvärr är det inte alla barn som får komma in, man skickar in en ansökan och får sen komma på ett personligt besök, därefter gör dom en bedömning och tar in dom barnen som är i störst behov, nu hade vi tur att dom även skulle öppna en tredje avdelning vilket gjorde att dom då kunde ta in flera barn, och grodan kom in, gissa om lyckan var total..   

Men vägen dit känndes ändå oändlig, för med ansökan vill man även ha en bedömning av logopeden vilket inte är något problem då dom har jobbat med barnet, därimot vill man även gärna ha en psykologisk bedömning för att man ska se att barnet inte har någon hjärnskada eller så utan att det är en spåkstörning så att logopederna på förskolan kan jobba och hjälpa barnet till ett bättre spårk. Jag vände mig ju självklart till BUP och tänkte att dom hjälper mig men icke sa nicke, där ser ni fick jag reda på att man jobbar bara med mamma barn relation, nu var saken så att dom hade skickat mig runt hit och dit och till slut sa dom vänd dig till din barnläkarmottagning. Vaaa???? Och vad ska dom kunna göra? Om inte ni som psykologer kan hjälpa mig? Överläkaren där blev så förbannad att han ringde dom. Några dagar senare ringer dom tillbaka och lovar att pga att dom misskött det här så ska dom göra bedömningen men jag skulle minsann veta att det här ligger INTE på deras bord. Varför göra det lätt när man kan göra det svårt?! Varför ska man idag behöva kämpa med näbbar och klor??

När förskolan ringde och sa att grodan kommit in satte jag mig ner på golvet och bara grät det enda jag fick fram och upprepade var ordet förlåt, hon var så go och sa till mig att du är inte den första som gråter och du kommer inte vara den sista. När jag samlat mig så sa jag det att det känndes som att en sten fallit ifrån     , jag hade lyckats...  

Innan vi kom i kontakt med logopeden trodde jag bara att grodan var sen i sin språkutveckling att allt det där skulle komma med tiden, men efter att jag träffat logopeden insåg jag att spåkstörning är vanligare än vi tror, därför tänkte jag nu skriva lite info om språkstörning och vad det innebär..:

En språkstörning kan ta sig uttryck på många olika sätt. Den upptäcker man när barnet har svårt att uttrycka sig, hitta ord, uttala dem rätt, sätta ihop dem till meningar och berätta på ett sätt som gör att lyssnaren hänger med och förstår vad som berättas. En språkstörning kan vara mild till grav.

Men vad är en språkstörning?

På wikipedia står det: Språkstörning är en störning som uppkommer då den neuropsykologiska representationen av språket i hjärnan är påverkad. Störningen kan till exempel yttra sig i svårigheter med att uttrycka sig, användandet av korrekt grammatik, eller läs- och skrivsvårigheter. Till språkstörning räknas bl. a. dyslexi och afasi.

Man kan ha olika typer av språkstörning, här kommer några exempel..:

Fonologisk språkstörning:Barn med fonologisk språkstörning har brister i ljudsystemet vilket inneär svårigheter att få fram ljuden på rätt sätt.

Grammatisk språkstörning: Ett arn med grammatisk språkstörning har svårigheter i att böja orden rätt och att sätta ihop ord med rätt ordningsföljd.

Expressiv språkstörning: Expressiv språkstörning innebär att barnet har svårigheter med både fonologi och grammatik som gör att andra har svårt att förstå vad barnet säger. Barnet har svårt att uttrycka sig och får inte fram de rätta ljuden.

Generell språkstörning: Vid en generell språkstörning visar sig språkproblemen inom alla aspekter av språket. Alltså både att läsa, skriva, förstå och att göra sig förstådd.

Semantisk språkstörning: Detta innebär att barnet har svårt att lära in nya ord och svårigheter att förstå ordets betydelse, barnet kan också ha problem med abstrakta ord.

Ett barn med språkstörning kan ha andra svårigheter pga eller tillsammans med språkstörningen. Här kommer några exempel:

Motorik: Fin- och/eller grovmotoriken samt munmotoriken kan vara nedsatta.

Perception: Att tolka det man hör och ser. Barnet kan också vara känsligt för ljud och allt annat som "stör" arbetsron.

Minnet: Korttidsminnet är begränsat. Barnet kan uppfattas som att det inte lyssnar eller att det glömmer saker. Det blir svårt för barnet att koncentrera sig och att orka med. Att inte kunna hålla flera saker kvar i minnet ställer krav på en anpassad undervisning.

Självkänslan: Många barn är medvetna om att de har problem med att kommunicera. Att våga tala själv eller i grupp kan bli svårt. En del barn tystnar.

Vad är då skillnaden mellan talstörning & språkstörning?

Språkstörning: Omfattar svårigheter med att förstå och producera språk. Ju gravare språkstörningen är desto fler språkliga nivåer blir drabbade och problemen kvarstår i skolåldern.

Talstörning: Berör svårigheter med talet, dyspraxi, som innebär svårigheter med munnens motorik. Det handlar inte om muskulär svaghet utan om hjärnans planering och styrning av läppar, käke och tunga. Barnet vet vad det vill säga, men hjärnan sänder inte korrekta instruktioner för att talapparaten ska utför de rätta rörelserna.

Lite fakta om språkstörning:

Ett flertal studier runt om i världen pekar på att 6-8% av alla barn i förskoleåldern har en störd språkutveckling av varierande grad.

Det vi kallar grav spårkstörning är när barnet har problem både med ljudsystem och grammatik, drabbar ca 1 %.

Språkstörningar drabbar pojkar i större utstäckning än flickor. Man har i de flesta studier funnit att språkstörningen är 2-3 gånger vanligare hos pojkar än hos flickor.

Språkstörning är inte något statiskt utan varierar mellan olika individer och även inom samma individ från situation till situation.

Spårkstörningen ändrar karaktär under barnets utceckling och barnet kan uppvisa andra slag av problem när det blivit äldre, även om den underliggande spårkstörningen är densamma.

Språkstörning har ingenting med intelligens att göra. Ett barn med språkstörning är inte mindre intelligent än ett annat barn, dom har bara svårare att förstå vad andra menar och att uttrycka sig själva så att dom blir förstådda.

Och till sist vill jag avsluta med att säga att ni kan kräva hjälp från skolan, det är skolans skyldighet att anpassa sig till elevernas nivå och ge det stöd som behövs. Utan en ordentlig diagnos är det dock svårt- misstänker ni något så begär att det utreds av en logoped så att ni kan få en diagnos. Det är viktigt att barnet/barnen får hjälp och stöd så tidigt som möjligt.

Har ni lyckats ta er ända ner hit så tacka jag så hemskt mycket för att ni läst våran berättelse om våran kamp mot språkstörning.

  Maria