sitter med min nutrilett i handen och väntar på att tiden ska gå så att jag snart får gå hem.

Man kan nästan säga att jag tar lite helg redan nu, imorgon ska jag nämligen börja gå hos logopeden med mina 2 yngsta killar.

Virvelvinden kommer jag åka med på förmiddagar och sen på eftermiddagen blir det grodans tur. Så det blir till att vabba hela dagen, man har rätt att vabba 4 timmar för att gå till en logoped och eftersom jag ska gå med båda så blir det en heldag.

Jag gjorde verkligen städningen igår, gud vad skönt det känns idag, härlig känsla att komma hem till nystädat.

Min morgon började med KAOS, så fort Mattias gått utanför dörren, började grodan & virvelvinden käbbla, kättra på varandra, retas, you name it they dit it....

Sölade vägen till dagis, när vi väl var där skulle han direkt in på sin avdelning som ligger i en fristående byggnad på gården. För att spara lite tid tänkte jag att jag bär över honom med gosedjur & leksak så kunde grodan hjälpa mig med att bära tjocktröjan och skorna, men då passade inte det honom för han ville minsann inte hjälpa till, efter mkt tjat och bråk så gjorde han det men det var ingen glad kille det kan jag lova.

När vi sen går från dagis till skolan så ifrågasätter han varför han måste hjälpa till och jag försöker svara med att man gör det för att vara snäll och ibland måste man hjälpa till vare sig man vill eller inte, just då kunde jag inte bära allt utan skulle jag behöva gå 2 gånger bara för att du inte vill hjälpa mig. Men han tyckte att det kunde ha få bestämma själv, så då frågade jag honom om det är okey att vill jag inte laga mat till dom en dag så behöver inte jag det?? Då tittar han lite konstigt på mig men sa inte ett ljud till om det. Samt att han var sur på mig för att jag skulle hämta honom sent idag och det vill han inte, jag försöker förklara varför och att det är så att jag måste jobba så att vi får pengar, nä det tycker inte han utan det kan pappa göra för han tjänar ändå mycket mycket mer pengar än du mamma säger grodan, jo kanske det men mamma måste ändå jobba.

Just i den stunden kände jag att nu lägger jag ut ungarna på blocket och jag betalar den som tar dom. Är det fler som kan känna så ibland? Jag älskar verkligen mina barn dom är det finaste jag har och jag skulle dö för dom men ibland blir det bara för mkt.

Väl på tunnelbanan kommer jag på att jag glömt min tidrapport hemma och det här är sista dagen jag sitter på det här uppdraget för den här veckan, men jag har tur som har en så bra chef som bara kunde maila över den till mig och då passade jag faktiskt på att dra ut några extra kopior som jag kan ha liggande här.   

Nu ska jag ta mig och äta ett äpple & läsa lite andra bloggar....