Usch vad tråkigt med måndag, jag gillar verkligen inte måndagar, det är så lååååångt till helgen. Jag skulle vilja ha semester nu men icke sa nicke utan jag får fint vänta till vecka 30. Men vad är det man brukar säga, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.. =)

Det jag absolut ser framemot mest är när jag och Mattias tillsammans med Anna & Roger ska åka till MALTA i augusti i 5 HELA DAGAR, ska bli så sjukt skönt med lite riktig värme för en gångs skull, jag är så himla trött på det här tråkiga vädret som hållt på nu i snart 2 veckor. Självklart är det ju fint väder idag eftersom jag jobbar, men man kan ju hoppas att vädret håller i sig till helgen. Man säger ju att hoppet är det sista som överger en.

Nä nu måste jag jobba lit också..   

Jag och Mattias såg en riktigt bra film igår faktiskt....

Här kommer en liten smakbit på filmen.. =)

Sen hann vi även med en film till och den kanske många redan har sett, filmen var inte jättebra men helt sevärdig.

Det var mina filmtips för idag.. =)

Jag var på riktigt dåligt humör igår när jag vaknade, en tickande bomb för att vara exakt, det var länge sen jag var så arg, irriterad och förbannad, ALLT var fel så till en början tänkte jag ställa in allt mitt midsommarfirande.

Men så blev det inte och det var väl tur det för jag hade riktigt trevligt med god mat och mina goa vänner och familj.   

Dagen började med att jag, Mattias och virvelvinden åkte till Willys och handlade.

Virvelvinden & pappa       Virvelvinden i shoppingvagnen....

Något som virvelvinden älskar att göra när vi är på Willys är att åka helikoptern vid ingången/utgången. Så här lycklig blev han igår.. =)

När vi kom hem var det bara att göra sig iordning och packa ner sakerna som vi skulle ha med oss hem till Anna & Roger för lite midsommarfirande.

Dom är inte många men här kommer några kort ifrån min midsommar.

Anna gör tzatziki     Männen grillar               Jeanette & Annelie

Jag tror inte att vi var hemma förns vid 00.30 på natten och lite sovmorgon fick jag allt, virvelvinden vaknade inte förns kl 08.20 och det har nog ALDRIG hänt tidigare.. =)

GLAD MIDSOMMAR..   

Jag måste erkänna att jag känner att jag inte blev helt klar igår i mitt inlägg, jag vill även passa på och säga att vi inte fick helt klart för oss om det var en jordnötsallergichock, men eftersom vi redan vet att han har en allvarlig jordnötsallergi och fick samma symptomer som första gången så är det inte så svårt att lista ut att det var jordnöten som var boven i dramat.

Grodan var inte ens 1 år gammal när vi för första gången upptäckte att han var allergisk mot jordnötter, han fick då massor av nässelutslag i ansiktet, ögonen blev alldeles blodröda och han praktiskt taget rev sig i ansiktet av klådan. Efter det har vi varit hos barnläkaren 1 gång om året för att kolla allergin, det är konstaterat att han har en allvarlig jordnötsallergi och att han aldrig kommer att bli av med den, grodan klarar av att befinna sig i samma rum som jordnöt men inte att någon tar i honom eller att han tar i något som någon tagit i med jordnöt.

Jag har tjatat i 2 ÅR på hans barnläkare om att få ANAPEN, att det skulle ta en allergichock i Turkiet innan dom fattade varför vi ville denna insulinspruta övergår nog mitt förstånd, men nu har vi sånna iallafall och vi känner oss tryggare med det.

Men det var så typiskt att han skulle bli sjuk när han var ute och reste med sin mormor, både Mattias och jag var nämligen till en början skeptiska om han skulle få åka utomlands, det kanske bara är jag och Mattias som är onödigt larviga men vi är väldigt oroliga för grodan med hans jordnötsallergi och astma.

Jag vill också bara säga att vi inte på något sätt anser att det var min mammas fel, vi tycker att hon hanterade det hela jättebra, hon stannade hos grodan under hela sjukhusvistelsen. Hon höll oss uppdaterade om hur han mådde och hur hans tillfrisknande utvecklades.

Tack mamma för att du finns, vi älskar dig!!

Jag vet att jag inte har bloggat på VÄLDIGT VÄLDIGT länge och orsaken till varför ser ni uppe i min rubrik. Det sista inlägget jag gjorde här på bloggen var den dagen grodan åkte till Turkiet.

Det var en väldigt jobbig dag för mig och för hans pappa men det var bara att bita ihop, vi tänkte som så att det var ju både ett äventyr och ett minne för livet att få åka med mormor till turkiet.

När dagen kom då dom skulle åka hem på kvällen så får jag ett missat samtal utav min mamma vid halv 3 tiden, jag ringer självklar upp henne, i hopp om att få höra att dom äntligen var påväg till flygplatsen men det jag möts är att så fort min mamma hör min röst bryter hon ut i gråt och jag kan verkligen höra hur ledsen hon är men samtidigt så blir jag alldeles stel av skräck och det enda jag upprepar till mamma är " vad är det som hänt, vad är det som hänt"

Mamma snyftar fram, Jonathan...... sjukhuset........ doktorn kommer och sen hör jag bara ett klick i telefonen och kontakten har brutits.

Jag blev LIVRÄDD rent ut sagt jag ringde Mattias gråtande och försökte förklara vad som hänt och det var ju inte mkt jag fått veta.

Efter det var det bara att förklara för chefen varför jag försvann och varför jag var så ledsen, hon var verkligen jättegullig och stöttande.

Tillslut fick jag äntligen fatt i mamma och då hade hon lugnat ner sig och kunde berätta mer om vad som hänt.

Grodan hade lekt vid poolen med några kompisar och efter ett tag hade pappan till pojkarna kommit och hämtat min mamma för grodan sa att han mådde dåligt och hade svårt att andas, om jag har förstått det hela rätt så försökte dom först att få tag i läkaren på hotellet men det hela slutade med att dom fick åka in med ambulans till sjukhuset med blåljus. Min lilla älskling låg på sjukhus utomlands och jag fanns inte där och trösta honom, jag tror inte att ni kan förstå känslan om man inte varit med om det, fruktansvärt!!!! Jag skulle inte ens önska min värsta fiende det här.

Mamma skickade mig bilder på hur han mådde och den första bilden var inte att leka med, den visar hur grodan ligger raklång på sängen med dropp och syrgasmask över sin söta lilla näsa. Men han började redan bli bättre under natten, på morgonen möttes jag av en bild som värmde och det var en bild av grodan när han sitter och tittar på en film och gör tummen upp till mig, gud vad glad jag blev när jag såg det, den föregående bilden var ju inge vidare rolig där såg han ju nästan död ut. Under hela den här processen så var ju IF och SOS International inblandade och dom gjorde verkligen ett superjobb dom ska verkligen ha en STOR eloge!!

Det som var väldigt jobbigt också under dom här dagarna var både ovissheten och maktlösheten att inte kunna göra något utan att bara gå och vänta å vänta. Men dom löste det relativt fort, grodan hamnade på sjukhuset på tisdagen och på torsdagen blev han utskriven, dom fick ta taxin till Antalya och där hade SOS bokat hotellrum, senare under dagen får jag ett sms med flyget han skulle få komma hem med och det var redan följande dag, lyckan var obeskrivlig, jag bröt ut i tårar av ren lycka bara nu när jag sitter och skriver om det får jag tillbaka tårarna i ögonen. Resten av den dagen och dagen efter på jobbet gick otroligt långsamt, men kl 3 hämtade Mattias upp mig och vi skulle åka och hämta upp våran groda på Arlanda. Jag stod verkligen till slut och praktiskt taget hoppade jämfota av otålighet när det drog ut på tiden men när han äntligen kom rusade jag fram och när han såg mig ropade han bara ut högt "MAMMA" och slängde sig runt halsen på mig, när vi sen lämnade arlanda var det en mamma nästan vid utgången som stod och tårkade tårarna som sa, gud vad fint jag fick tårar i ögonen. Gud vad jag älskar min son och jag är så glad att han överlevde hela den här persen.

Nu måste jag sluta då jag slutar jobba men jag lovar att jag ska bli bättre på blogga från och med nu.

Jag fortsätter ikväll.

Pusssss