en sådan ska min mamma göra, vi har ju vetat om det ett tag men det kom ändå som en chock igår. Hon hade varit på ett möte ang det igår på sjukhuset, vi visste ju att det troligast skulle bli i slutet av februari men så ringde dom mamma igår eftermiddag och gav henne hennes datum och det är redan nu på tisdag som hon ska göra det, därför kom det lite som en chock.

Jag är jätteglad för hennes skull men jag ska vara ärlig att en del av mig är fruktansvärt avundsjuk och gillar inte alls att hon ska göra det, den delen av mig är den som inte tänker logiskt eller sunt, den delen ser "bara" kilona som hon kommer att tappa och hur "snabbt" det kommer att gå men ägnar inte en tanke på nackdelarna som t. ex all lös hud efter den snabba viktnedgången, vitaminerna som man måste äta resten av livet m.m.

Nu har jag sådan tur att jag har en så bra kontakt som jag har med min mamma så jag kan prata om praktiskt allt med henne, hon förstod att jag kände så och visste att det här skulle komma innan jag ens nämnt det för henne.

Nä nu fick jag det att låta som om jag bara tycker att det är negativt med mammas gbp och det gör jag absolut inte det får ni inte tro, och för dom som säkert börjat undra så ligger det en ätstörning i botten hos mig och det är den delen som "spökar" lite just nu, det här är inget som jag kommer att skriva om här eller gå in närmare på vad det är jag har eller så, men jag kände att jag var tvungen att ge en lite förklaring till min avundsjuka. Jag vill inte att någon ska behöva tro att jag missunnar min mamma det här för det gör jag verkligen inte.

Har ni frågor om det så får ni gärna maila mig på: maria.forsberg@yahoo.se

Om ni skulle se min underbara mamma så skulle dom flesta säga varför ska hon göra en gbp?? Hon är inte så stor och det tycker inte jag heller men det är inte det det handlar om längre, hon har att välja på hälsan eller att dö i förtid. Jag om någon har sett att hon gjort ALLT för att gå ner i vikt och det funkar dom första veckorna men sen går hon ändå upp fast hon håller sin "diet" läkarna har gjort alla möjliga tester och prover för att se om det är något som är fel och dom kan inte hitta något, så det här är hennes sista utväg. Hade det inte varit för det så enligt henne hade hon inte gjort någon gbp.

Men läkarna har gett henne hopp om att kunna må bättre och orka med saker på ett annat sätt och har hon verkligen tur så kanske hon tillochmed kommer att kunna sluta med en del mediciner som hon äter idag, jag kan verkligen höra hoppet i hennes röst när hon pratar om det. En sak hon pratar mycket om är att hon ska kunna göra mer saker med barnen att orka göra sakerna utan att hon får problem med andningen eller alltid har ont i huvudet. Jag tycker att det är fint att hon även tänker på sina barnbarn också när det kommer till det här, det är verkligen en mormors kärlek.   Och mina killar avgudar sin mormor, dom blir alltid lika lyckliga varje gång hon kommer hit. Det är härligt att se.   

Under den här resan fram till att mamma fått sitt datum för gasticbypass operationen har hon fått göra en del tester som visat t. ex att hon har andningsuppehåll ca var 3:e minut, vilket läkarna säger att det är ett under att hon inte fått en hjärtinfarkt eller en stroke, hon andas inte som hon ska. Därför har hon fått en sån där maskin el mask eller vad det nu är när hon sover och det var läkarnas villkor för att göra operationen på henne och det är att hon har den på sig under hela operationen och det är lite det som får mig att känna att det är allvarligt och samtidigt så gör det mig lite rädd. Det känns läskigt att det kan hända något under operationen, en operation är ju alltid en risk men när läkaren säger att hon måste ha masken på sig så känns det som ännu allvarligare, det kanske bara är min rädsla som intalar mig det, vem vet....

Men på tisdag så sker det, då börjar hennes resa mot ett friskare och piggare liv och det ser vi nog alla framemot....