Nu kan jag äntligen andas ut, mammas gastricbypass operation gick bra, som jag har gått på nålar idag. Jag pratade med henne sist precis innan halv 9 imorse när hon gick in på sjukhuset och sen ringde hon strax efter 3 och sa att hon var vaken å mådde bra men var trött.

Det sista hon lovade mig innan vi avslutade var att hon skulle ringa så fort hon vaknade eftersom hon vet hur jag nojjar annars.

Imorgon ska jag åka och hälsa på henne, kanske att hon får 1 eller 2 överraskningar..   

Igår var jag & Mattias och friskade upp vårt minne i teckenstödets tecken, och tro mig det behövdes verkligen. Det mesta fanns nog kvar där men jag har verkligen problem med att lära mig veckodagarna och månaderna, spelar liksom ingen roll hur många gånger dom visar tecknet så kommer jag ändå inte ihåg det efter en stund.

Det var så trevlig att få träffa några nya föräldrar och prata med föräldrar som sitter i samma situation som oss. Och "fröknarna" dom är helt underbara, dom skulle verkligen ha en utmärkelse för det jobb dom gör varje dag med våra barn, jag kan bara hoppas att dom vet hur underbara vi tycker att dom är och vilket bra arbete dom gör.

Jag vet inte om jag skrev det när jag tidigare berättade om grodans språkstörning, till varför vi får gå kurser med teckenstöd. Så här berättade "våran" logoped att man har gjort studier där det visar sig att människan litar mer på ett kroppspråk än talet t, ex om jag har mina armar korsade över bröstet och ryggar undan lite men säger till dig att jag är inte rädd så kommer ju den andra person mittimot dig inte att tro på det du säger utan just på vad ditt kroppspråk visade, när hon sa så så tycker iallafall jag att det låter helt logiskt. Därför förstärker dom orden för barnen genom att samtidigt som dom uttalar ordet så tecknar dom också det.

Nu ska jag få iväg kidzen till förskolan.

Tecknet för teckna.

Idag har jag varit på grodans förskola och haft möte, nästa fredag ska vi nämligen ha möte på förskolan igen men då kommer också biträdande rektorn ifrån skolan där han troligtvis ska börja samt en förskolelärare för att vi ska sitta ner och diskutera hur vi ska gå tillväga för att grodan ska få bästa möjliga hjälp när han börjar skolan.

Vi lutar ju helt klart åt att vi tycker att han borde han en resurshjälp med sig i skolan, som skolerna ser ut idag så är det en klass på 25 barn med 1 lärare och har dom tur så har dom en stödlärare som kommer in någon gång under dagen. Och det skulle aldrig fungera för grodan, han måste ha en hjälp där som bara är där för honom med tanke på dom problemen han har.

Men det känns bra efter mötet jag och Mattias är verkligen på samma våglängd som hans fröken och logoped och vi alla fyra tänker och tycker rätt lika, dessutom så kan vi vara helt öppna mot varandra och säga precis vad vi tycker och tänker.

I helgen ska Mattias och jag sätta oss ner och göra en lista på för och nackdelar med om han ska börja sexårs igen eller i ettan.

Men det är bra att vi kommit så här lång och att det känns som att bollen är i rullning.

Jag la aldrig upp en bild på mitt middagstips för igår men en bild kommer nu istället..   

Korvstroganoff med ris..  

en sådan ska min mamma göra, vi har ju vetat om det ett tag men det kom ändå som en chock igår. Hon hade varit på ett möte ang det igår på sjukhuset, vi visste ju att det troligast skulle bli i slutet av februari men så ringde dom mamma igår eftermiddag och gav henne hennes datum och det är redan nu på tisdag som hon ska göra det, därför kom det lite som en chock.

Jag är jätteglad för hennes skull men jag ska vara ärlig att en del av mig är fruktansvärt avundsjuk och gillar inte alls att hon ska göra det, den delen av mig är den som inte tänker logiskt eller sunt, den delen ser "bara" kilona som hon kommer att tappa och hur "snabbt" det kommer att gå men ägnar inte en tanke på nackdelarna som t. ex all lös hud efter den snabba viktnedgången, vitaminerna som man måste äta resten av livet m.m.

Nu har jag sådan tur att jag har en så bra kontakt som jag har med min mamma så jag kan prata om praktiskt allt med henne, hon förstod att jag kände så och visste att det här skulle komma innan jag ens nämnt det för henne.

Nä nu fick jag det att låta som om jag bara tycker att det är negativt med mammas gbp och det gör jag absolut inte det får ni inte tro, och för dom som säkert börjat undra så ligger det en ätstörning i botten hos mig och det är den delen som "spökar" lite just nu, det här är inget som jag kommer att skriva om här eller gå in närmare på vad det är jag har eller så, men jag kände att jag var tvungen att ge en lite förklaring till min avundsjuka. Jag vill inte att någon ska behöva tro att jag missunnar min mamma det här för det gör jag verkligen inte.

Har ni frågor om det så får ni gärna maila mig på: maria.forsberg@yahoo.se

Om ni skulle se min underbara mamma så skulle dom flesta säga varför ska hon göra en gbp?? Hon är inte så stor och det tycker inte jag heller men det är inte det det handlar om längre, hon har att välja på hälsan eller att dö i förtid. Jag om någon har sett att hon gjort ALLT för att gå ner i vikt och det funkar dom första veckorna men sen går hon ändå upp fast hon håller sin "diet" läkarna har gjort alla möjliga tester och prover för att se om det är något som är fel och dom kan inte hitta något, så det här är hennes sista utväg. Hade det inte varit för det så enligt henne hade hon inte gjort någon gbp.

Men läkarna har gett henne hopp om att kunna må bättre och orka med saker på ett annat sätt och har hon verkligen tur så kanske hon tillochmed kommer att kunna sluta med en del mediciner som hon äter idag, jag kan verkligen höra hoppet i hennes röst när hon pratar om det. En sak hon pratar mycket om är att hon ska kunna göra mer saker med barnen att orka göra sakerna utan att hon får problem med andningen eller alltid har ont i huvudet. Jag tycker att det är fint att hon även tänker på sina barnbarn också när det kommer till det här, det är verkligen en mormors kärlek.   Och mina killar avgudar sin mormor, dom blir alltid lika lyckliga varje gång hon kommer hit. Det är härligt att se.   

Under den här resan fram till att mamma fått sitt datum för gasticbypass operationen har hon fått göra en del tester som visat t. ex att hon har andningsuppehåll ca var 3:e minut, vilket läkarna säger att det är ett under att hon inte fått en hjärtinfarkt eller en stroke, hon andas inte som hon ska. Därför har hon fått en sån där maskin el mask eller vad det nu är när hon sover och det var läkarnas villkor för att göra operationen på henne och det är att hon har den på sig under hela operationen och det är lite det som får mig att känna att det är allvarligt och samtidigt så gör det mig lite rädd. Det känns läskigt att det kan hända något under operationen, en operation är ju alltid en risk men när läkaren säger att hon måste ha masken på sig så känns det som ännu allvarligare, det kanske bara är min rädsla som intalar mig det, vem vet....

Men på tisdag så sker det, då börjar hennes resa mot ett friskare och piggare liv och det ser vi nog alla framemot....

Måste ju självklart gratta min stora kärlek här i livet på hans födelsedag..   

Jag är verkligen sååå glad att vi träffades för snart 8 år sedan, mycket har hänt, 3 underbara pojkar och mycket mer kommer säkert att hända dom närmsta åren. Jag hoppas att vi kommer att få många, många fler år tillsammans, du är mitt liv och min kärlek. Jag och barnen älskar dig över allt annat. You rock ouer world..   

Min stora kärlek  Mattias   

Jättestort grattis på födelsedagen, vi love you....

jag började morgonen med att bli väckt vid 03.55 av virvelvinden för att han är magsjuk IGEN, vi fick ju iallafall 1 vecka då alla fick vara friska. Jag är så trött på alla sjukdomar, det här är andra gången han är magsjuk på 5 veckor därimellan har han även haft vattkoppor, suck...

Men nu har det gått över 12 timmar sen sista gången så jag håller både fingrar och tår om att det är över för den här gången med.

Dagens middag blev:

Hemlagade pannbiffar med egna klyftpotatisar, gräddsås, gurka & lingonsylt.

det här bjöds på middag idag....

Makaroner & köttbullar med ketchup.