Såg jag i måndags, det är verkligen ett av mina favoritprogram, jag vet inte vad det var med just det här avsnittet men det berörde mig så otroligt mycket. Och sen så såg jag att David även har en blogg här, jag har varit inne där och läst och även läst många av frågorna som folk har ställt till honom och en av frågorna som kom upp ett antal gånger var om han på något sätt tänkte hjälpa till på den ekonomiska sidan för sin biologiska familj. Vilket han skrev att det gör han inte. I ett inlägg som han senare igår skrev och upprepade än en gång att han inte hjälper till ekonomiskt så ber han om ursäkt för om man kan tycka att han framstår som kall för att han har valt att inte hjälpa till ekonomiskt, det stör mig faktiskt lite, David ska inte behöva be om ursäkt för att han inte hjälper dom, det var faktiskt precis som han skrev DERAS val att adoptera bort honom, jag tycker inte att han har någon skyldighet som helst att behöva hjälpa dom bara för att han har sökt upp dom för att hitta sina rötter.

En person blir inte automatiskt förälder bara för att man får barn, utan det är vad man gör det till som räknas.

Och visst dom var fattiga och gjorde det valet, vilket är jättefint gjort, som mamma själv vet jag hur det skulle kännas att behöva lämna bort någon av mina fina pojkar, men å andra sidan så fick dom fler barn efter David.

Visst alla får tycka och tänka olika men jag tycker att han gjort rätt, hade jagt varit i samma situation så hade jag gjort precis likadant....

Maria

Jag tänkte faktiskt fortsätta att skriva lite om spårkstörning som jag började på i förra veckan, men jag tänkte skriva av mig lite mer om hur det ser ut för min groda och hans språkstörning.

Som sagt från början så förstod vi ju inte hur allvarligt det var, det finns ju dom som är sena i språket men språket kommer med tiden för dom flesta. Men så är ju inte fallet för oss, det finns inget vi hade kunnat göra för att han skulle utveckla sitt språk och komma ikapp dom jämnåriga barnen. Utan grodan behövde proffitionell hjälp och stöd, visst vi kunde hjälpa till och stimulera honom genom att läsa mycket böcker, det gör man för att han ska få höra orden uttalas på rätt sätt och för att öka sitt ordföråd.

Grodans kunde några enstaka ord när han var liten, därför upptäckte vi inte det här på en gång, det var ju inte förns efter att han fått rören inopererade som vi började förstå att det var inte som det skulle.

Till en början var hans språk ett "påhittat" språk som i princip bara jag förstod, många gånger tog det lång tid innan jag kunde klura ut vad det betydde.

Bara för att ni ska få en liten förståelse för hur hans språk "såg" ut så tänkte jag skriva 3 ord och dess förklaring. Ett ord grodan använde ofta var "Bö" det tog mig lite tid innan jag förstod vad det faktiskt betydde, bö för honom var ordet VARFÖR, för oss har det ingen logik till hur han kan få till bö till varför, det är då man förstår hur komplicerat en språkstörning är/kan vara.

Ett annat ord var moma = farmor, där slänger han om stavelserna han sätter mor först och far sist och det blir moma, det var tydligen enligt vår logoped rätt vanligt att barn med en språkstörning gör. Det sista ordet jag tänkte ta upp var "tatta" det var grodans ord för faster, under bra länge fick hon heta tatta.

Varje gång vi varit hos logopeden fick vi en läxa där vi skulle träna på olika ljud eller bokstäver. Efter ett tag upptäcker vi att han "glömmer" bort ord, jag brukar likna det med att om man tänker sig en hårddisk till datorn den rymmer en viss mängd och för att kunna spara nya saker måste man radera gamla, så fungerade grodan, så det var också en sak vi var tvugna att jobba med.

Det jag till en början fick hjälpa honom med var att varje gång han sa ett ord så fick jag upprepa det på "rätt" sätt, sa han bö så sa jag varför, sa han tatta sa jag faster, för att han hela tiden skulle få höra orden uttalas som dom ska. Med det här krävde han också att jag skulle förstå honom på en gång, han kunde bli fruktansvärt arg eller jätteledsen om jag inte kunde klura ut vad han sa. Nu är det absolut inte på samma sätt, nu idag har han förståelse för att ibland kan vi inte förstå och då försöker han att hitta en annan väg att få oss att förstå.

Grodan hade/har ett stort ordsförråd, han visste  i tankarna hur ordet uttalas men hans tunga gör inte som han vill och då kan inte ordet uttalas på "rätt" sätt.

Han har en skena som han fått och som man sätter in i munnen där man kan sätta fast pinglor på olika ställen för att träna olika delar på tungan då orden uttalas på olika ställen i munnen.

På förskolan får dom även teckenstöd, det finns tydligen studier som gjorts att människan litar mer på kroppsspråket än talet och för att stärka ordet så gör dom även tecknet, vi föräldrar fick gå några gånger och lära oss lite teckenstöd, så varje gång grodan sa bö så tecknade jag för ordet varför och då sa han ordet varför på sitt sätt men han sa inte bö.

Efter att han börjat på språkförskolan har det skett en drastisk förändring, att jämnföra honom med när han började där och idag så är förändringen STOR helt enorm, vilka framsteg. Idag förstår dom flesta vad han säger, han har självklart fortfarande problem men inte som när han började där. Jag har en vän som ringde i förra veckan och hörde honom prata i bakgrunden och hon sa det, gud vad han pratar bra nu, vilken skillnad.

Och jag som mamma blir så himla stolt och jag är så glad att jag inte gav upp utan att jag fortsatte kämpa för att han skulle få hjälp.

Det känns så skönt att få skriva av sig dom här sakerna, det är inte samma sak som att sitta och prata om dom eller älta och älta....

Kram Maria

Japp så känner jag, varför kanske ni undrar då!?

Jo jag har haft sjuka barn som avlöst varandra sedan nyårsdagen, det började med att virvelvinden fick vattkoppor, dagen efter han blivit frisk så upptäcker vi såklart att grodan åkt på det och han fick det rejält, men som det ser ut nu så kommer båda att gå till förskolan imorgon, peppar peppar.....   

Så imorgon ska jag ta mig en låååång promenad och dessutom prova på mina nya gympaskor, sånadär som blivit så poppis med rundad sula. Så vi får väl se om dom är något att ha. Jakten på kilonen fortsätter....

Synd att man ska vara så sjukt otålig när det kommer till att gå ner i vikt, man blir typ inte nöjd om man "bara" tappat 1 kg. Helst skulle man vilja att dom uppfann ett piller som man kan ta så "poff" har du gått ner önskade kg..   

Men den här gången har det gått mycket bättre dom här 3 veckorna som jag har kört nu, den här gången har jag verkligen hållt fast vid att äta var 3:e timme, och det är en stor skillnad då jag inte upplever att blodsockret sjunker och jag har inte samma längtan till att äta något onyttigt, en ovanlig känsla som tar tid att vänja sig vid.

Och imorgon kan jag ju även börja med att gå ut och gå, jag har en speciell rutt som jag tar, den tar ca 90 min och jag brukar iallafall försöka ut och gå 5 gånger i veckan. Jag får gosa lite extra med min äldsta son prinsen så jag får låna hans Ipod touch..   

Nu ska jag gå och "slänga" killarna i badet innan det är dags att krypa ner i sängen med dom, och jag kommer garanterat att somna lika fort som dom. Idag behövde jag "bara" gå upp med virvelvinden 05.15, rena lyxen hela 45 minuter längre än hela veckan som varit..   

  Maria  

Det undrar jag när det kommer till förskolorna! Skulle vara roligt att få veta hur dom tänker eller varför dom gör si eller så!!

Jag var på utvecklingssamtal för min lilla virvelvind (3 år) igår och under samtalet så får jag veta att dom tänker byta avdelning på honom redan till hösten, då ska ni veta att han redan går på syskonavdelningen men dom ska flytta över honom till där 6 åringarna går pga att praktiskt taget alla försvinner ifrån den avdelningen till hösten.

Nu är det så att virvelvinden är väldigt aktiv, impulsstyrd och har ett jäkla humör, det han behöver är att man sätter gränser och att han får hålla sina rutiner.

När han kom till sin avd i höstas så självklart fungerade inte allt till en början då allt var nytt, idag funkar det SUPER, jämför man honom från då till nu så är det nästan som en helt ny liten människa. Förr kunde han t. ex INTE gå i korridoren eller ute på gården, han sprang, dom brukade skoja om att han inte visste vad gå var för någonting. Idag går han jättefint i både korridoren och på gården.

Men nu vill dom flytta på honom bara för att dom måste flytta över barn, några barn ska dom dock behålla som får gå kvar.

Jag är en sådan föräldrer som inte håller tyst jag säger vad jag tycker och tänker, dom är där för min son och inte tvärtom. Och det är det som är så bra med fröknarna som han har idag dom vet att jag säger till om det är något och att dom kan komma till mig och vara helt öppna, vi samarbetar för virvelvindens bästa.

Men någonstans nu så har det blivit totalt fel.....

Jag tar tjuren vid hornen direkt och ringer förskolechefen och ifrågasätter hur dom har tänkt sig att det här ska fungera?

Här har vi ett barn som är i stort behov av sina rutiner och gränser och dessutom får man resurstimmar för att hjälpa honom.

Nu när äntligen fungerar och han har landat så ska man riva upp det och börja om från början, ny personal, ny lokal. Det här skulle bli hans 3 avd på 2 år.

Har man verkligen gjort det som är bäst för HONOM?? Har man verkligen tagit hans BEHOV i beaktande? Vad är BÄST för virvelvinden?

Jag anser inte att det är att byta avd, låt honom gå 1 år till så att han får växa på sig och kan börja tala om själv hur han känner och tycker.

Jag lovades att man skulle se över det här och prata igenom det.

Så nu får vi se vad som händer, fortsättning följer....

  Maria  

det har jag, hon är även världens bästa mormor till mina pojkar, hon ställer verkligen upp för dom i vårt och torrt även när hon är sjuk eller mår dåligt.

Klart att hon och jag har våra duster och kan bråka så det står härliga till, men det är nog för att vi är så lika..  .

Mamma/mormor vi älskar dig, tack för att du finns..         

  Maria  

Diagnosen språkstörning fick min lilla groda (mellankillen) straxt innan han skulle fylla 3 år, helt plötsligt öppnades en helt ny värld för oss. Allt började med att grodan hade en hel del öroninflammationer som liten vilket ledde till att han blev sen i sitt spåk (trodde vi), hans öronläkare bestämde att det skulle sättas in rör i öronen och dom fick han på sofiahemmet här han var lite över 2 år. Men språket blev aldrig bättre, han pratade fortfarande sitt "påhittade" spårk som praktiskt taget bara jag förstod. Det var så otroligt jobbigt att se min lilla groda kämpa för att göra sig förstådd, många gånger slutade det i raseriutbrott i ren förtvivlan för att vi helt enkelt inte förstod honom och vad han sa.

Jag vände mig till BVC och pratade om problemet och hon föreslog att vi skulle skicka en remiss till en logoped, ja ni kan ju tänka er vilka väntetider man har att göra med där, det är inte ens roligt. När jag sen igen pratade med våran bvc sköterska så hade hon blivit rekommenderad en logoped som hade eget på gärdet. Jag behövde inte ens fundera utan jag sa bara skicka, inom 1 månad efter att vi skickat iväg remissen så fick vi komma på första besöket. Då var grodan nästan 3 år och vi hade precis fått virvelvinden.

En av enligt mig världens bästa logopeder gjorde en bedömning på grodan och sa att han har en språkstörning med olika inslag. Vi kom överens om att vi skulle testa någon månad för att se hur det gick att sitta och jobba med honom för som hon sa så var han väldigt liten, barnen brukar vara något äldre när dom börjar gå hos logoped. Men dom fann varandra direkt och från det så gick vi där 1 gång i veckan. Efter ett tag tog hon upp att hon ansåg att grodan behövde mera hjälp och mer på heltid, hon föreslog att vi skulle söka till förskolan Bamse, en spårkförskola i stockholm som jobbar på heltid med barnen. Tyvärr är det inte alla barn som får komma in, man skickar in en ansökan och får sen komma på ett personligt besök, därefter gör dom en bedömning och tar in dom barnen som är i störst behov, nu hade vi tur att dom även skulle öppna en tredje avdelning vilket gjorde att dom då kunde ta in flera barn, och grodan kom in, gissa om lyckan var total..   

Men vägen dit känndes ändå oändlig, för med ansökan vill man även ha en bedömning av logopeden vilket inte är något problem då dom har jobbat med barnet, därimot vill man även gärna ha en psykologisk bedömning för att man ska se att barnet inte har någon hjärnskada eller så utan att det är en spåkstörning så att logopederna på förskolan kan jobba och hjälpa barnet till ett bättre spårk. Jag vände mig ju självklart till BUP och tänkte att dom hjälper mig men icke sa nicke, där ser ni fick jag reda på att man jobbar bara med mamma barn relation, nu var saken så att dom hade skickat mig runt hit och dit och till slut sa dom vänd dig till din barnläkarmottagning. Vaaa???? Och vad ska dom kunna göra? Om inte ni som psykologer kan hjälpa mig? Överläkaren där blev så förbannad att han ringde dom. Några dagar senare ringer dom tillbaka och lovar att pga att dom misskött det här så ska dom göra bedömningen men jag skulle minsann veta att det här ligger INTE på deras bord. Varför göra det lätt när man kan göra det svårt?! Varför ska man idag behöva kämpa med näbbar och klor??

När förskolan ringde och sa att grodan kommit in satte jag mig ner på golvet och bara grät det enda jag fick fram och upprepade var ordet förlåt, hon var så go och sa till mig att du är inte den första som gråter och du kommer inte vara den sista. När jag samlat mig så sa jag det att det känndes som att en sten fallit ifrån     , jag hade lyckats...  

Innan vi kom i kontakt med logopeden trodde jag bara att grodan var sen i sin språkutveckling att allt det där skulle komma med tiden, men efter att jag träffat logopeden insåg jag att spåkstörning är vanligare än vi tror, därför tänkte jag nu skriva lite info om språkstörning och vad det innebär..:

En språkstörning kan ta sig uttryck på många olika sätt. Den upptäcker man när barnet har svårt att uttrycka sig, hitta ord, uttala dem rätt, sätta ihop dem till meningar och berätta på ett sätt som gör att lyssnaren hänger med och förstår vad som berättas. En språkstörning kan vara mild till grav.

Men vad är en språkstörning?

På wikipedia står det: Språkstörning är en störning som uppkommer då den neuropsykologiska representationen av språket i hjärnan är påverkad. Störningen kan till exempel yttra sig i svårigheter med att uttrycka sig, användandet av korrekt grammatik, eller läs- och skrivsvårigheter. Till språkstörning räknas bl. a. dyslexi och afasi.

Man kan ha olika typer av språkstörning, här kommer några exempel..:

Fonologisk språkstörning:Barn med fonologisk språkstörning har brister i ljudsystemet vilket inneär svårigheter att få fram ljuden på rätt sätt.

Grammatisk språkstörning: Ett arn med grammatisk språkstörning har svårigheter i att böja orden rätt och att sätta ihop ord med rätt ordningsföljd.

Expressiv språkstörning: Expressiv språkstörning innebär att barnet har svårigheter med både fonologi och grammatik som gör att andra har svårt att förstå vad barnet säger. Barnet har svårt att uttrycka sig och får inte fram de rätta ljuden.

Generell språkstörning: Vid en generell språkstörning visar sig språkproblemen inom alla aspekter av språket. Alltså både att läsa, skriva, förstå och att göra sig förstådd.

Semantisk språkstörning: Detta innebär att barnet har svårt att lära in nya ord och svårigheter att förstå ordets betydelse, barnet kan också ha problem med abstrakta ord.

Ett barn med språkstörning kan ha andra svårigheter pga eller tillsammans med språkstörningen. Här kommer några exempel:

Motorik: Fin- och/eller grovmotoriken samt munmotoriken kan vara nedsatta.

Perception: Att tolka det man hör och ser. Barnet kan också vara känsligt för ljud och allt annat som "stör" arbetsron.

Minnet: Korttidsminnet är begränsat. Barnet kan uppfattas som att det inte lyssnar eller att det glömmer saker. Det blir svårt för barnet att koncentrera sig och att orka med. Att inte kunna hålla flera saker kvar i minnet ställer krav på en anpassad undervisning.

Självkänslan: Många barn är medvetna om att de har problem med att kommunicera. Att våga tala själv eller i grupp kan bli svårt. En del barn tystnar.

Vad är då skillnaden mellan talstörning & språkstörning?

Språkstörning: Omfattar svårigheter med att förstå och producera språk. Ju gravare språkstörningen är desto fler språkliga nivåer blir drabbade och problemen kvarstår i skolåldern.

Talstörning: Berör svårigheter med talet, dyspraxi, som innebär svårigheter med munnens motorik. Det handlar inte om muskulär svaghet utan om hjärnans planering och styrning av läppar, käke och tunga. Barnet vet vad det vill säga, men hjärnan sänder inte korrekta instruktioner för att talapparaten ska utför de rätta rörelserna.

Lite fakta om språkstörning:

Ett flertal studier runt om i världen pekar på att 6-8% av alla barn i förskoleåldern har en störd språkutveckling av varierande grad.

Det vi kallar grav spårkstörning är när barnet har problem både med ljudsystem och grammatik, drabbar ca 1 %.

Språkstörningar drabbar pojkar i större utstäckning än flickor. Man har i de flesta studier funnit att språkstörningen är 2-3 gånger vanligare hos pojkar än hos flickor.

Språkstörning är inte något statiskt utan varierar mellan olika individer och även inom samma individ från situation till situation.

Spårkstörningen ändrar karaktär under barnets utceckling och barnet kan uppvisa andra slag av problem när det blivit äldre, även om den underliggande spårkstörningen är densamma.

Språkstörning har ingenting med intelligens att göra. Ett barn med språkstörning är inte mindre intelligent än ett annat barn, dom har bara svårare att förstå vad andra menar och att uttrycka sig själva så att dom blir förstådda.

Och till sist vill jag avsluta med att säga att ni kan kräva hjälp från skolan, det är skolans skyldighet att anpassa sig till elevernas nivå och ge det stöd som behövs. Utan en ordentlig diagnos är det dock svårt- misstänker ni något så begär att det utreds av en logoped så att ni kan få en diagnos. Det är viktigt att barnet/barnen får hjälp och stöd så tidigt som möjligt.

Har ni lyckats ta er ända ner hit så tacka jag så hemskt mycket för att ni läst våran berättelse om våran kamp mot språkstörning.

  Maria  

 Min älskling och jag har tillsammans med våra vänner Anna & Roger bokat våran årliga resa och i år bär det av till Malta, helt klart mitt påhitt, äntligen ska Anna och jag få lite värme..  , förra året åkte vi till edinburgh i skottland och det var sviiiinkallt, 14 grader, brrrr.

Jag googlade iallafall lite om vad man borde se och göra när man är där och en kille skrev om att man kunde åka över sicilien under en dag, så nu har jag precis varit duktig och mailat till dom två färjorna som går mellan malta och sicilien.

Skulle ju vara riktigt nice och åka över och få se en liten bit av Italien också   .

Min äldsta sons pappa är halvitalienare, men deras släkt kommer ifrån San Marino..

Om det är någon som varit på malta och har lite tips och förslag om vad vi kan göra eller bara någon bra restaurang så skriv gärna några rader....  

  Maria  

 Jaha då har man skaffat sig en blogg, spännande....  

Jag har tänkt på det ett tag men aldrig gjort slag i sak, ska bli riktigt roligt.

Vilken prestationsångest det blev helt plötsligt, tänk om jag inte kommer att ha något att skriva om?? Jaja det löser sig nog, jag älskar ju att prata så jag får väl ta och skriva ner det istället.

Nu måste jag gå & hämta min lilla virvelvind.... see ya!!

  Maria