Jag vet att jag inte har bloggat på VÄLDIGT VÄLDIGT länge och orsaken till varför ser ni uppe i min rubrik. Det sista inlägget jag gjorde här på bloggen var den dagen grodan åkte till Turkiet.

Det var en väldigt jobbig dag för mig och för hans pappa men det var bara att bita ihop, vi tänkte som så att det var ju både ett äventyr och ett minne för livet att få åka med mormor till turkiet.

När dagen kom då dom skulle åka hem på kvällen så får jag ett missat samtal utav min mamma vid halv 3 tiden, jag ringer självklar upp henne, i hopp om att få höra att dom äntligen var påväg till flygplatsen men det jag möts är att så fort min mamma hör min röst bryter hon ut i gråt och jag kan verkligen höra hur ledsen hon är men samtidigt så blir jag alldeles stel av skräck och det enda jag upprepar till mamma är " vad är det som hänt, vad är det som hänt"

Mamma snyftar fram, Jonathan...... sjukhuset........ doktorn kommer och sen hör jag bara ett klick i telefonen och kontakten har brutits.

Jag blev LIVRÄDD rent ut sagt jag ringde Mattias gråtande och försökte förklara vad som hänt och det var ju inte mkt jag fått veta.

Efter det var det bara att förklara för chefen varför jag försvann och varför jag var så ledsen, hon var verkligen jättegullig och stöttande.

Tillslut fick jag äntligen fatt i mamma och då hade hon lugnat ner sig och kunde berätta mer om vad som hänt.

Grodan hade lekt vid poolen med några kompisar och efter ett tag hade pappan till pojkarna kommit och hämtat min mamma för grodan sa att han mådde dåligt och hade svårt att andas, om jag har förstått det hela rätt så försökte dom först att få tag i läkaren på hotellet men det hela slutade med att dom fick åka in med ambulans till sjukhuset med blåljus. Min lilla älskling låg på sjukhus utomlands och jag fanns inte där och trösta honom, jag tror inte att ni kan förstå känslan om man inte varit med om det, fruktansvärt!!!! Jag skulle inte ens önska min värsta fiende det här.

Mamma skickade mig bilder på hur han mådde och den första bilden var inte att leka med, den visar hur grodan ligger raklång på sängen med dropp och syrgasmask över sin söta lilla näsa. Men han började redan bli bättre under natten, på morgonen möttes jag av en bild som värmde och det var en bild av grodan när han sitter och tittar på en film och gör tummen upp till mig, gud vad glad jag blev när jag såg det, den föregående bilden var ju inge vidare rolig där såg han ju nästan död ut. Under hela den här processen så var ju IF och SOS International inblandade och dom gjorde verkligen ett superjobb dom ska verkligen ha en STOR eloge!!

Det som var väldigt jobbigt också under dom här dagarna var både ovissheten och maktlösheten att inte kunna göra något utan att bara gå och vänta å vänta. Men dom löste det relativt fort, grodan hamnade på sjukhuset på tisdagen och på torsdagen blev han utskriven, dom fick ta taxin till Antalya och där hade SOS bokat hotellrum, senare under dagen får jag ett sms med flyget han skulle få komma hem med och det var redan följande dag, lyckan var obeskrivlig, jag bröt ut i tårar av ren lycka bara nu när jag sitter och skriver om det får jag tillbaka tårarna i ögonen. Resten av den dagen och dagen efter på jobbet gick otroligt långsamt, men kl 3 hämtade Mattias upp mig och vi skulle åka och hämta upp våran groda på Arlanda. Jag stod verkligen till slut och praktiskt taget hoppade jämfota av otålighet när det drog ut på tiden men när han äntligen kom rusade jag fram och när han såg mig ropade han bara ut högt "MAMMA" och slängde sig runt halsen på mig, när vi sen lämnade arlanda var det en mamma nästan vid utgången som stod och tårkade tårarna som sa, gud vad fint jag fick tårar i ögonen. Gud vad jag älskar min son och jag är så glad att han överlevde hela den här persen.

Nu måste jag sluta då jag slutar jobba men jag lovar att jag ska bli bättre på blogga från och med nu.

Jag fortsätter ikväll.

Pusssss

 

ulrika

27 juni 2011 14:46

Sitter på jobbet och läser, får tårar i ögonen.. usch vilken jobbig känsla.. så glad att allt gick väl.. när jag fick ditt sms på tunnelbanan kunde jag knappt hålla tillbaka tårarna. KRAM

Maria Forsberg

27 juni 2011 19:45

Hej gumman. Ja det är verkligen ett fruktansvärd känsla och jag får också tårar i ögonen bara jag tänker på det. Allvaret i det hela har nog hunnit ifatt grodan också, då dom närmsta 2 veckorna varit fylld i att han är rädd för att dö. Kram

 

Mamma

2 juli 2011 14:26

Ja fy sjutton vilken mardröm det blev, har nog aldrig blivit så rädd...men det löste sig till det bästa!!! Puss puss

Maria Forsberg

4 juli 2011 19:34

Ja verkligen. Skönt att det löste sig. puss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

är kanske något man skulle göra.... =) Jag älskar verkligen att få skriva av mig här på bloggen men som det märks så har jag inte gjort det på över 1 år, men det ska jag ta tag i nu..     ...

sitter med min nutrilett i handen och väntar på att tiden ska gå så att jag snart får gå hem. Man kan nästan säga att jag tar lite helg redan nu, imorgon ska jag nämligen börja gå hos logopeden med mina 2 yngsta killar. Virvelvinden kommer jag åk...

Jag gjorde verkligen städningen igår, gud vad skönt det känns idag, härlig känsla att komma hem till nystädat.   Min morgon började med KAOS, så fort Mattias gått utanför dörren, började grodan & virvelvinden käbbla, kättra på varandra, retas, yo...

Det här är nog den bästa låten just nu enligt mig, jag gillar ju det mesta som Petter gör men dom här låtarna är det ändå något speciellt med jag gillar ju även låten längesen som han gör ihop med Veronica Maggio, jag gillar stuket på låtarna, så enj...

måste jag göra när jag kommer hem. Blääää! Idag går jag hem redan vid 3, grodans fritids har APT möte och stänger därför tidigare och nu är det min tur att bidra, Mattias hämtade igår då det var APT möte på virvelvindens förskola. Och då tänkte j...